Alexandra Pascalidou Publicerad 2012-02-13
God morgon. Så god är inte min morgon. Jag är så fruktansvärt ledsen över det som sker i mitt andra hemland. Det som drabbar människor jag älskar, släktingar, grannar och vänner. Om ni såg alla sorgliga mail och vittnesmål jag får från människor skulle ni gråta.
Imorse vaknar jag till grekiska tv-nyheter och radiorapporteringar som är så nära krigsrubriker man kan komma. ”Resterna av en stad som hette Aten” skriver Proto Thema. Nedbrända gamla minnesbyggnader, biografer, banker, Kosta Boda, Starbucks…Våld och vandalism. En krossad stad. Fler än 100 000 människor protesterade mot nya sparpaket och bland dem – de sk. kända okända- maskerade provokatörer som enligt vissa är planterade av statsapparaten för att splittra de fredliga demonstrationerna där 80-åriga farmödrar går hand i hand med barn och arbetslösa ungdomar.
I The Guardian kan ni läsa George Kirtsos som var med i min dokumentär ”Vad är det för fel på grekerna?”. I CNN kan ni se Liana Kanelli som jag intervjuade tala om situationen.
I parlamentet röstades sparpaketet igenom och de parlamentariker som trotsade Trojkan och regeringspartiernas piska uteslöts eller hoppade av partierna. I demokratins vagga hänger numera demokratin på en skör tråd. Ikväll ska jag föreläsa om Greklandskrisen för finanshajar och börsmänniskor. Helst vill jag bara gråta. Och kasta symboliska stenar mot skurkarna. För övrigt är jag emot stenkastning.

Nu till er cyniska besserwissrar. Några av era kommentarer har jag raderat. Min toleranströskel är låg för tillfället så jag vill be er att krypa tillbaka till era hålor och läsa in er på andra världskriget och de tyska nazisternas förödande framfart i Grekland där de slaktade människor och ströp livsmedelstillförseln så att 100 000 människor svalt ihjäl över en vinter. Till och med fascisten Mussolini häpnade över nazisternas brutalitet och plundring av Grekland. Läs Sture Linnér som var i Grekland och hjälpte till den vintern. Läs om de lån Tyskland fick av Grekland som de aldrig betalade tillbaka. Läs om alla tyska bolag och deras mutskandaler för att få OS-kontrakt. Läs om allt krigsmaterial som Tyskland fortfarande säljer till ett utarmat Grekland som istället för att mata sina medborgare köper U-båtar.
Ställ sen detta mot Sverige som kunde tjäna på kriget som skördade miljoner offer på kontinenten. Då kanske ni kan förstå att man inte kan jämföra Grekland och Sverige. Då kanske ni kan förstå att Greklands vrede handlar om en hel generation som fortfarande sörjer sina offer från andra världskriget. Och det handlar om en tysk hegemoni i EU som ingen längre kan betvivla.
Någon klagar på att jag inte kan ekonomi. Faktum är att jag studerat Nationalekonomi, företagsekonomi och statistik på universitet. Jag har koll på makro- och mikroekonomi men det här handlar inte längre om ekonomi. Det här handlar om demokrati. Om krisens konsekvenser för Europas medborgare och makthungriga profitörer. Om det nya politiska landskapet och den växande vanmakten hos de breda folkmassorna som står på torg i Lissabon, Madrid eller Aten.
Vill ni inte läsa om detta kan ni läsa någonting annat. Låt oss hoppas detta aldrig drabbar oss i Sverige. För då kommer ni egotrippade besserwissrar falla först. Men jag kommer finnas där för att ta emot när ni faller. För jag har något som inte ni har. Jag har empati.
