Tack kära ni.
Tack för all värme. För all omtanke. För all förståelse. Jag tyckte så synd om alla er som hade köpt biljetter. Som skulle komma å se föreställningen. Jag hade kunnat gå över min döda kropp. Det är problemet med mig. Det stora problemet. Men mina nära vänner stoppade mig Och kroppen som rasade ihop. Det var så overkligt. Och jag minns bara allt som en dimma av gråt och andetag som högg. Och även om jag borde stå så rasar mina ben när jag går ändå , jag sjunger det i min föreställning. Nu ligger jag hos nära vänner. Gråter. Andas. Lyssnar på hjärtat som slår normalt igen. Jag hade glömt att jag hade så vackra vänner. Jag hade prioriterat bort dem. Och så står de plötsligt där runt mig som varghonor. Den ena efter den andra. Total uppslutning. Och jag tänker vad har jag gjort för att förtjäna er och de bara ler, tystar mig och säger sov nu. Vi vaktar dig. Det kommer gå bra.
Det här är min läxa. Jag är ingen övermänniska. Det är mycket som landar. Faller på plats. Mycket jag förstår. Mycket som kommer ta tid att processa. Nu väntar olika faser. Och det primära är: Vilan. Nuet. Bara vara jag. Det kravlösa varandat. Dagar utan prestation. Jag vet knappt vem jag är när jag inte presterar. Jag har sprungit mot ett mål som hela tiden flyttats fram. Bara några föreställningar till. Bara den här inspelningen. Bara de här intervjuerna. Bara och bara och bara. Och så har jag sett kranskullan springa i från mig. Just när jag trodde hon skulle slänga bladverket runt min hals och ge mig blåbärssoppa. Lite till. Lite till. Och plötsligt faller jag handlöst. Jag tror många av er här inne förstod. Jag var på väg in i väggen. Ni såg vilken jävla fart. Ni såg hur det blåste i håret på mig. Hur jag såg tröttare och tröttare ut på bilderna. Det var verkligt. Kollegor varnade mig. Familjen varnade mig. Ni varnade mig. Och jag så dum som aldrig lyssnade. Jag är en envis jävel. Det är min styrka och min svaghet.
Till er som bokat biljetter och blev besvikna: Jag vet att mitt produktionsbolag jobbar febrilt för att försöka boka om er till vårens föreställningar. Hoppas ni kan då. Det blir en mycket starkare och vackrare föreställning med en glad Mia på scenen. Företällningen är också av en sådana karaktär att den bara inte kan spelas utan någon slags balans. Den kräver styrka och hög luft.
Om bloggen: den får vila lite nu. Jag kommer tillbaka.
Och jag kom just ihåg det jag så länge glömt: det finns inget mitt liv och ditt liv. Det finns bara livet. Och jag lever nu. Liksom du. Tillsammans. Amen.
Vi hörs när livsenergin runnit i mig igen. /Avig m



Samlad. Rak. Titta inte bakåt. Gå.

Hon.
Regn. Grått. Tomt. Hotellfrulle. Nyhetsmorgon tv4. Jag sitter i pyjamasbrallor och dricker kaffe som redan svalnat. 



Jag är lite svag. Spak. Vek. Blek. Behöver vila den här veckan. Tar några dagarns ledigt från skrivandet och återkommer strax. Ska vara lite typ: rädd om mig själv. Lite ifred en stund. Bädda ner mig. Vara tyst. Läsa. Dricka te.