breder ut sig. Som en fuktskadad våtrumsmatta. Och rädsla skapar ännu mera rädsla. Man vaktar sitt. Tänker att man måste göra som dom andra för att få vara med. Ja även i min lilla komikervärld. Ängsligt värre: Vara med i Roast på Berns för annars är man inte lika rolig å fräck som dom andra komikerna. – Jamen kom igen -Det är ju för fan på skoj. -Har du ingen humor? -Hon kan ta att vi kallar henne fet, han vet att han är ful, att hans fru sög nån annans kuk, att hon luktar illa och har en ful man och så vidare. Och det roligaste skall alltså vara: minen på den som får skiten, offret, blev han inte lite stött, såg han inte lite ledsen ut.. Ha ha han kan inte ta det! Ha ha hon blev sårad.

Jag är ledsen men ni ser precis likadana ut som dom på skolgården som stod å viskade. Som vevande med pinnar och jagade tills man kissade ner sig. Så stod man bakom en dörr med blodsmak i munnen för att nån hade skrivit din jävla hora på skolskåpet måndagen efter att man blivit våldtagen på den föräldrafria festen. Yjää!

Jag lovar att det är mest killar i tjugofemårsåldern som tittat på skiten.

Bild 588

Nä för fan. Stå emot. Ängslighet förökar sig.