IMG_1052 Måste köpa en mellantingsväska idag. Inte en ryggsäck. Inte en resväska. En lagom, som jag pallar bära. Måste köpa en ny dator. Den lättaste. Att alltid ha med. En liten. Som jag orkar bära.

Och jag hör Emils pappa i huvudet: Köpe å köpe. Jag hör ingenting annat än å köpe.

Ytterligare en tanke: Min sexualitet. Hur ser den ut. Varför är den inte självklar. Varför är den rädd. Andra pratar om den som ett ett grundläggande behov och jag känner inte igen mig. Jag måste nog börja i terapi igen. Tror jag hittat skadan. Tror den går att laga. Eller så kan jag hitta själv den här gången. Eller så behöver jag inte prata sönder allt. Jag vet inte. Men jag följer tråden. Och jag vill inte låta forntiden eka mellan benen. Inte låta tonåren vira sig som strömförande kostängsel mellan äggstockarna. Jag vill bli fri. Lätt. Våga be. Det här är mitt behov. Det här är min kropp. Den är den stora återerövringen. Och jag fumlar i mycket mörker. Och när jag hittar så gråter jag. För jag blir så glad.

Kollar på HBO serien In therapy. Den var mitt balsam i går. Jag låg hela kvällen i session efter session, framför tvn , i soffan.

Och: i december, januari och februari skall jag återuppta min träning. Funderar på att prova militärpass i skogen. Ni vet nån som skriker och man springer i lera. Inte så mycket balsamkänsla men jävlaranamma.

Idag näst sista inspelningsdagen. Tänker så mycket på mina barn och pinkar på olika sätt in reviren i framtiden. Inte här. Inte inom denna area. Nej. No. Det här är våran tid. Min och barnens. Å den ljusnande framtid är vår!

Nu ska sminkösen sätta oranga blommor i mitt hår.

Hörs senare. Avig m.