Tack kära ni.
Tack för all värme. För all omtanke. För all förståelse. Jag tyckte så synd om alla er som hade köpt biljetter. Som skulle komma å se föreställningen. Jag hade kunnat gå över min döda kropp. Det är problemet med mig. Det stora problemet. Men mina nära vänner stoppade mig Och kroppen som rasade ihop. Det var så overkligt. Och jag minns bara allt som en dimma av gråt och andetag som högg. Och även om jag borde stå så rasar mina ben när jag går ändå , jag sjunger det i min föreställning. Nu ligger jag hos nära vänner. Gråter. Andas. Lyssnar på hjärtat som slår normalt igen. Jag hade glömt att jag hade så vackra vänner. Jag hade prioriterat bort dem. Och så står de plötsligt där runt mig som varghonor. Den ena efter den andra. Total uppslutning. Och jag tänker vad har jag gjort för att förtjäna er och de bara ler, tystar mig och säger sov nu. Vi vaktar dig. Det kommer gå bra.
Det här är min läxa. Jag är ingen övermänniska. Det är mycket som landar. Faller på plats. Mycket jag förstår. Mycket som kommer ta tid att processa. Nu väntar olika faser. Och det primära är: Vilan. Nuet. Bara vara jag. Det kravlösa varandat. Dagar utan prestation. Jag vet knappt vem jag är när jag inte presterar. Jag har sprungit mot ett mål som hela tiden flyttats fram. Bara några föreställningar till. Bara den här inspelningen. Bara de här intervjuerna. Bara och bara och bara. Och så har jag sett kranskullan springa i från mig. Just när jag trodde hon skulle slänga bladverket runt min hals och ge mig blåbärssoppa. Lite till. Lite till. Och plötsligt faller jag handlöst. Jag tror många av er här inne förstod. Jag var på väg in i väggen. Ni såg vilken jävla fart. Ni såg hur det blåste i håret på mig. Hur jag såg tröttare och tröttare ut på bilderna. Det var verkligt. Kollegor varnade mig. Familjen varnade mig. Ni varnade mig. Och jag så dum som aldrig lyssnade. Jag är en envis jävel. Det är min styrka och min svaghet.
Till er som bokat biljetter och blev besvikna: Jag vet att mitt produktionsbolag jobbar febrilt för att försöka boka om er till vårens föreställningar. Hoppas ni kan då. Det blir en mycket starkare och vackrare föreställning med en glad Mia på scenen. Företällningen är också av en sådana karaktär att den bara inte kan spelas utan någon slags balans. Den kräver styrka och hög luft.
Om bloggen: den får vila lite nu. Jag kommer tillbaka.
Och jag kom just ihåg det jag så länge glömt: det finns inget mitt liv och ditt liv. Det finns bara livet. Och jag lever nu. Liksom du. Tillsammans. Amen.
Vi hörs när livsenergin runnit i mig igen. /Avig m
Hej finaste du. Jag vet inte hur jag ska börja denna kommentar, men det är mycket jag vill förmedla till dig. Nu har jag ingen aning om du kikar in här då och då, och tittar på alla fina kommentarer du får? Jag har hur som helst bara DIG som min förebild. Ingen annan. Aldrig velat ha någon annan och kommer aldrig att ha någon annan, förutom dig. Jag tror helt ärligt att jag är småkär i dig. När jag har varit på min såkallade ”bottenvåning” och varit helt deprimerad, stängt av alla så har jag bäddat ner mig själv i min säng och tittat på solsidan. Jag har både Solsidan säsong 1 och 2. Ja, iallafall, jag tittade på solsidan för att du var med. Du fick/får mig att må bra. Du gör mig hel. Din humor och röst täcker all sorg i mig. Allt jag vill höra och göra är att lyssna på dig och titta på dig, för att du är så jävla fantastisk, människa. Jag vet inte om du förstår vilken utstrålning du sprider. Hur som helst, efter Solsidan har du varit min ängel, min räddare i nöden. Du fick mig på humör. Du får mig att skratta. Då tänkte jag (när jag såg dig i solsidan) men shit, titta på denna underbara Mia, hon måste ha det så bra, så lycklig, så perfekt. Tills jag köpte hem ”Dyngkåt och hur helig som helst” (Föreställningen på DVD) När jag såg dig i denna föreställning, så både grät jag och skrattade. Det var både komiskt-tragiskt. När du berättat dina brister och fel, när du säger som det är, den fula verkligheten. Så blir jag så glad. Jag tänker typ ”Jag är inte ensam, Mia har vart med om mycket, Mia har det inte perfekt, Mia vågar vara sig själv” osv osv.. Hur som helst, den föreställningen var det bästa jag sett på jävligt länge. Du gjorde min kväll. När jag vaknade dagen efter så tänkte jag endast på dig, om allt du vart med om, hur du ibland mår.. det gör så ont att veta att en människa som du, så godhjärtad, så bra, så kärleksfull har fått gå igenom ett helvete (precis som mig) , iallafall. Jag tänkte på dig och vart ledsen, så jag bestämde mig för att köpa din bok .. alltså dyngkåt och hur helig som helst. Jag har snart läst ut den, på 1 dag. Hatar böcker annars. Men när jag läser den,så känner mig trygg, inte ensam, känner dina kloka ord, försöker lära mig att man ska endast vara sig själv.. hur som helst, allt du skriver och sagt har hjälpt mig så mycket. DU ÄR MIN FÖREBILD KVINNA. Tack Mia , tack för att du är den du är. Tack för att du finns. Jag skulle nog göra allt för att bara få krama om dig. Du och jag är lika. Kärleksfulla, överkänsliga, behöver ha det städat och kravlös kärlek.. åh Mia, bara jag fick krama om dig och bara säga hur underbar du är.. Mia, om du kan.. så hör av dig till mig .. på något sätt… du är… bäst
// Marija Jovic
Håller på att läsa din bok dyngkåt och hur helig som helst, jag läser sida efter sida utan att stanna. har aldrig älskat en bok så här mycket! jag känner igen mig, även fast jag bara är 19 år, jag gråter och skrattar hejdlöst vartannat . Du är verkligen en speciell människa, så ärlig och så öppen om allt. törs jag våga säga att jag älskar dig? ja, jag älskar dig. du är min förebild.
Du är fantastisk. Tror det räcker så för tillfället. Och så skulle jag vilja fråga om du tror att du kommer titta upp med någon ny blogg snart?
Hej Mia,
Läser just nu din bok ”dyngkåt och hur helig som helst”. Har precis tagit steget att skilja mig och din bok beskriver så väl alla de känslor som tar överhand. Att även den som lämnar dör innuti. Allt dåligt samvete för att trasa sönder en familj, hur ska det gå för barnen, vad har jag gjort, osv.
Hur som helst ger dina ord mig både glädje och styrka….TACK!
Mvh
Camilla
Ta hand om dig, du är bäst!