Alla fantastiska besökare av den här bloggen, nu är det dags att flytta! Det blir till magasinet Tara och dess webbsida, adressen är blogg.tara.se/elizabethgummesson och där vill jag träffa er från och med idag och under låååång tid framöver!
Jag har massor av spännande äventyr i det närmaste så lägg bara in den adressen som ett bokmärke så ses vi dagligen där. Välkomna att följa med!
Varmaste kramen!
Elizabeth Gummesson
Min dotter Alexandra är en riktig underhållare; hon går högstadiet med teaterprofil, åker sedan tre dagar i veckan iväg till sin andra skola, Base23 där hon går musikallinjen, samt ett par gånger i veckan spelar hon i Romeo & Julia på Göta Lejon. Igår kväll hade Base23 julshow och jag tycker att jag har sett mycket men det där var grymt imponerande! Det glittrade som värsta Broadwayshowen!
Lyckades fånga ett par bilder när hon virvlade fram på scenen, ingen superkvalitet men ni ser nog ändå, Alexandra är den glittriga längst till vänster:
Jag fick en påminnelse från Posten Företag några kvarter hemifrån att jag har ett paket som väntar. Konstigt tänkte jag, undrar vad det kan vara? Jag tog Britta och knatade iväg, men precis innan jag skulle gå tappade jag lite saker på golvet i hallen, bland annat postavin och tänkte att den måste jag plocka upp, men nu när ni börjar lära känna mig så förstår ni nog att jag missade det. Gick alltså iväg till Posten utan avin, vilket jag kommer på strax utanför deras ingång. Så jag ringer Alexandra som är hemma, ber henne ta en bild av avin, skicka mig i mms, så att jag kan se kollinumret. Jag tyckte hon sölade lite så jag ringde tre gånger och stressade på henne, och till slut hade jag äntligen numret, och kunde visa upp för postmänniskan.
Då visar det sig att jag har redan hämtat paketet. För en vecka sen. Ibland kanske jag skulle behöva öka på mitt kontrollbehov igen?
Ikväll hände nåt som verkligen symboliserar vår humor här hemma. Jag ska berätta för er, så får ni se lite hur jag har det. Som ni kanske läst var jag på Hundmässan idag tillsammans med min dotter Bianca, min extradotter Stella som alltså är min fästman Jonas dotter – så långt kan ni se på bilder från dagen – och så var han med också, Jonas.
På mässan köpte jag en liten guld-dunjacka till min vovve Britta och vi enades alla fyra om att den var rolig, fin och lite fräsig och att hon ska få ha den när det blir riktigt kallt ute. Vi kollade på en silvrig och en guldig, men Jonas sa att han absolut gillade den guldiga bäst, jag höll med och eftersom Britta har lite gyllene päls så kom vi fram till att den nog blev coolast.
Senare på eftermiddagen och nu ikväll har Jonas varit och repat med sin gospelkör (Tensta Gospel Choir) som ska ha julkonsert nästa helg, och när han kom hem hände nåt väldigt typiskt mig. Jag dök på honom i hallen, rev ut hunddunjackan ur påsen och utropade ”Titta här vad jag köpte idag! Är den inte fin?!” Då har jag liksom HELT GLÖMT ATT HAN VAR MED! Så jag håller upp och visar och vänder och han ser ut som Ett Enda Stort Frågetecken. Sen sträcker han fram handen och presenterar sig: ”Hej jag heter Jonas, trevligt att träffas” och så går han och ritar den här lappen:
Gokväll på er. En eftermiddagspromenad med min goda vän Marie-Louise blev till en helkväll med middag och mys. Jag struntade i tvättstugan och studieböckerna och bara umgicks med en varm, fantastisk vän istället – det var väl klokt? Tvätten vet ju inte att den inte blev tvättad, tänker jag.
Jag tycker det är gulligt att när mina kompisar kommer över vill mina barn skynda sig hem från där de är. Alexandra var på genrep för julshow som äger rum imorgon kväll (jodå, ni får hänga med på det) men ringde för att kolla att hon hann hem när Marie-Louise var kvar. Rart. Men inte ett dugg konstigt; jag hoppas och önskar att ni alla har så här varma vänner, som ni kan dela livets stora och små ämnen med. Bokar tvättstugan imorgon bitti istället. Så får det bli.
På väg till Hundmässan stötte jag på min härliga granne och vän Morgan Alling som undrade om jag ville låna hans bil och slippa åka pendeltåg – ett erbjudande som var lätt att tacka ja till.
Den här helgen har vi lånat både bil och sylt av hans familj. Och barn. Hursomhelst, bilen tog oss till ett hundparadis. Vi gick med ögon stora som tefat och det bästa var att man fick klappa alla de gosiga små djuren. Eller små och små, några var större än barnen. Nästan än mig.
Min dotter Bianca och min extradotter Stella.
Oj så söta!
Biancas favorit idag, en Labrador Retriever.
Vår egen Britta är ungefär samma storlek som den här hundens ena tass.
Jag var i alla fall i himmelriket, hade kunnat gå runt och klappa hundar timme ut och timme in; det känns ungefär som att gå runt i en godisaffär och få smaka på alla sorter… Nästa år ska jag vara där från morgon till kväll. Nu är det bestämt.
Hoppas ni får en riktigt mysig och varm advent idag. Gör nåt som är snällt mot er själva den här söndagen, eller snällt mot nån ni tycker om. Var i det goda. Kram till er.
Tredje advent. Druckit kaffe. Läst morgontidningar. Missat julkalendern men det går ju att ta igen nuförtiden. Idag beger vi oss till Hundmässan 2011 som pågår för fullt i Stockholm den här helgen. Tyvärr får (enligt deras regler) inte den här lilla godingen följa med….
… men vi kanske hittar nåt gott och fint att ta med hem till henne. Önskar er en fin söndag så länge!
… för att hälsa på lite idag, och det är så mysigt! Lilla Wille är här och ritar och leker och kollar på film upp och ner i soffan – det går ju också bra; vem har sagt att man alltid måste sitta åt rätt håll?
Tänk vad många fantastiska underbara små och stora barn vi har omkring oss och vilket stort ansvar vi vuxna har som får vara med och lägga grunden till deras personligheter – jag är nämligen av den uppfattningen att vi alla stora har ansvar för alla små. Även om det självfallet är föräldrar som har mest ansvar för sina barn så tror jag att barn som växer upp med flera vuxna som intresserar sig för dem och ser dem, mår ännu bättre när de blir stora. Uttrycket ”mina barn och andras ungar” som går ut på att jag bara bryr mig om mina egna barn och inte andras, det uttrycket tycker jag vi skrotar eller hur?
Vi ska ut och resa och upptäckte häromdagen att Emelies pass går ut i maj, men restriktionerna säger att passet måste vara giltigt minst sex månader efter resan. Med tanke på vilka köer det är hos Passpolisen så här inför en högtid bestämde vi oss för att kliva upp tidigt och hänga på låset idag. Väldigt smart måste jag säga, det tog en kvart istället för fyra timmar.
Det gick så fort att det kändes som att vi vann lite tid och hur vill man spendera extra tid?
Man går och fikar såklart! Eller det var i alla fall vad vi valde att göra. På mysiga italienska fiket Ugo på Kungsholmen. Galet god cappuccino och kardemummabulle, Emelie drack mjölk som vanligt, hon dricker åtta liter om dagen. Ungefär. Vilken guldig start på en helt vanlig lördag!
Yourlife är ett helhetskoncept med både magasin, webb och event – mer djup och större drömmar. För dig som vill ha mer ut av livet. Yourlife är en tidning som fortsätter där andra slutar. Här på sajten yourlife.nu möter du de bästa bloggarna som delar med sig av sina liv.
