Så här ser det ut hemma hos oss när man ska baka pepparkakor. En liten klump kvar. Resten ligger i magen på min fästman och min äldsta dotter. De köper till och med deg som de inte ens har för avsikt att baka nåt av, bara äta upp.
Gör ni också det? Äter pepparkaksdeg? Jag bara undrar.
Jag fullkomligt älskar möten med människor där vi kastar oss mellan högt och lågt, stort och smått, allvar och humor, där det verkligen blir en samtalsfläta där det ena ämnet hakar i det andra och man vill liksom inte sluta prata. Idag har jag haft ett sånt möte. Eller fika, eller vad man nu ska kalla det.
Min kompis Henrik och jag har känt varandra sen jag var 14 år och han 16 år, sen kom livet emellan och vi har gjort en massa olika saker på varsitt håll, men nu har vi plockat upp kontakten igen och det känns som att vi bara fortsätter där vi var igår fastän det var 28 år sen. Härligt! Roligt! Spännande!
Det kom en kommentar från Johanna:
Jag har flera vänner som jag trivs med. Jag vill gärna träffa mina vänner, så jag hör av mig och säger att det vore kul och ses. Ofta passar det inte (och så är det ibland). Då säger de ofta ”jag kan höra av mig”. Men de hör sällan av sig och ger förslag på när vi kan ses. Som person vill jag höra av mina vänner och ses då och då. Även fast jag vet (tror) att de vill, tror jag bara att de inte ger sig tid till det eller glömmer det. Hur kan jag säga på ett bra sätt det jag tycker och vill, nämligen att jag vill ses oftare? För mig är vänskap som en relation; jag vill vårda den men det måste göras från båda håll.
Är ni fler som känner igen er i Johannas berättelse? Jag har fått den här frågan i flera olika sammanhang, så jag tänker berätta lite mer för er alla hur man kan gå tillväga i den här situationen.
Johanna tycker om att träffa sina vänner, och hon tar själv gärna initiativet till att mötas och göra saker tillsammans, men hon uttrycker att hon är ledsen för att de inte hör av sig och hittar på saker, och hon uttrycker en önskan att de ska engagera sig mer, oftare, vilja ringa henne, vilja träffas och att det ska vara mer ömsesidigt.
Hon har förväntningar på sina vänner, och förväntningarna infrias aldrig. Eller åtminstone inte i den utsträckning hon skulle önska. Nu undrar hon hur hon ska säga det här till sina vänner.
Där är vi verkligen överens; hon behöver säga det här för att kunna ha en ren relation, annars kommer det här ut på andra sätt, som genom irritation, frustration, kanske lite bitterhet och det kommer att bli en större konflikt än nödvändigt den dagen det brister för Johanna.
Först tänker jag att Johanna behöver se det här i ljuset av att vännerna kanske inte kan bättre just nu. Dels för att de inte har samma initiativrika förmåga som hon själv har, att hålla kontakt, vårda sitt sociala nätverk och se om de sina. Det behöver hon ha i sitt öppna sinne.
Däremot betyder det inte att hon ska låta det här vara, eftersom det här är viktigt för henne är det verkligen bra om frågan får lyfta från hennes hjärta.
Johanna kan gärna ringa den som står henne närmaste av vännerna, föreslå att de träffas och tar en kaffe och säger att hon behöver prata lite. När de väl ses, är det bra om hon berättar att hon behöver prata om en sak som betyder mycket för henne, och hon önskar att vännen lyssnar, inte avbryter utan lyssnar och tar in vad Johanna har att säga. Så att de har en överenskommelse om hur samtalet ska hållas.
Sedan kan hon tala utifrån det kommunikationsspråk som jag tycker så mycket om, nämligen Non Violent Communication (NVC).
Då börjar hon med steg 1, observation, vad det är som har hänt:
”Jag har märkt att det oftast är jag som ringer eller tar initiativ till att vi ska träffas”.
Därefter steg 2, beskriver känslan i sig själv:
”Jag känner mig ledsen för det, och det känns lite hopplöst, liksom som att jag inte är viktig”.
Steg 3, vilket behov finns bakom hennes känsla:
”Jag har behov av att bli sedd, bekräftad, uppmärksammad men också av gemenskap, socialt umgänge och aktivitet”.
Slutligen steg 4, som handlar om framtiden, och som är konkret:
”Så jag skulle önska att du hör av dig till mig oftare, och hittar på saker du vill att vi ska göra tillsammans. Hur låter det för dig?”
Genom att ta samtalet på det här varma, respektfulla sättet får Johanna en chans att växa som människa, och vännen en möjlighet att bemöta Johannas tankar. Det blir en dialog mellan två människor, en kontakt där de kan samtala vidare om hur de ska ha det tillsammans med sin vänskap. Det viktiga är att Johanna känner sig lyssnad till och hörd av sin vän, men att hon också sen lyssnar till vännen, hur hon har det och hur det funkar för henne med umgänget dem emellan, och sen förstås att de kommer fram till nånting att bygga vidare på tillsammans.
Alla goda relationer tål såna här samtal och goda relationer får man genom varma, respektfulla samtal och att sätta gränser för det som inte är accepterat i kombination med kärleksfullt bemötande.
Hur har ni det med era vänner? Skriv gärna! Jag ÄLSKAR att läsa alla era kommentarer! Här är i alla fall en av mina bästa vänner, som jag känt sen jag var 13 år tror jag – Cia heter hon och här är hon på mitt bokreleaseparty när Svartsjukeakuten kom i januari 2010. En riktigt god vän.
Jag vet att här varit tyst idag, det beror på att jag har varit på utbildning i KBT-terapi hela dagen och haft fullt upp. Intressanta ämnen, kunniga lärare så fina kurskamrater, känner verkligen förtroende i gruppen och ja, jag gillar sammanhanget.
Av den här dagen återstår att hämta lilltjejen som leker hos kompis, promenera med vovven, och sen bara kramas med älsklingarna resten av kvällen. Här är mina prinsessor i Dubais öken i januari i år:
Önskar er alla en fin kväll!
Idag har jag haft en sån där underbar dag på jobbet igen. En timme på tåget Stockholm-Eskilstuna med pluggande till varm choklad och saffransbulle gav skön start.
Väl framme möttes jag av dessa eldsjälar, Evelina och Pethra som arbetar på en av kommunens Mötesplats, den här låg i stadsdelen Nyfors. Där möter de människor i alla åldrar som vill ha sällskap, stöd, hjälp på olika sätt eller bara ta en fika och prata en stund.
De hade ordnat den här öppna föreläsningen med mig, och visste inte hur många som skulle komma, men det fullkomligt vällde in Eskilstunabor!
Jag hade kunnat stanna hela natten och prata och prata, men de hade säkert annat att göra, i vilket fall som helst var det en så fin samling människor som ni ser. Som tur är kommer jag tillbaka till Eskilstuna den 9 februari 2012 med kommunikationsföreläsningen ”Ska det vara så svårt att förstå?” tillsammans med Pia Johansson (www.fortbildarna.se), längtar redan nu. Tack Eskilstuna för varmt bemötande!
Till alla er som deltog i tävlingen om signerade exemplar av Good enough – TACK för ert engagemang! Och för era fina motiveringar som var och en verkligen förtjänar en bok!
Men nu har jag läst och läst och kommit fram till att dessa tre motiveringar värmde extra i mitt hjärta:
Grattis Neneh – som vill ge boken till sin flickvän som mår dåligt på sitt jobb och vars självkänsla rasat i botten.
Grattis Veronica – som varit utbränd tre gånger de senaste åren och som kanske nu kan börja ta sin situation på allvar.
Grattis Signe – som vill ge boken till sin hårt arbetande bror som alltid vill vara bäst och som kanske behöver lite andra perspektiv i livet.
Alla ni tre får gärna mejla era adresser, samt rättstavade namn på dem som ska få böckerna, så kommer de med lite extra överraskningar på posten i dagarna.
För er andra: på Adlibris finns Good enough att beställa för en billig penning.
Jag är alltid på jakt efter vardagens guldkant och den är inte alls svår att hitta. Det kan vara ett leende från en främling på gatan, nån som håller upp en dörr, ett fint mejl att läsa, mina barn som säger roliga eller kärleksfulla saker, min älskling som ställer fram kaffe eller kramar lite extra. Inget svårt, inget stort bara fantastiskt för att det förgyller. Idag är det min vovve som bjuder på guldstunder med pussar och gos. Hon är så mjuk och mysig, så jag tar många avbrott i arbetet just nu och borrar in mig i hennes päls.
Vad sätter guldkant på din tisdag?
Måndag: Möten av olika slag, plus ideellt arbete på BRIS
Tisdag: Föreläser i Eskilstuna om Good enough för unga tjejer
Onsdag: Fortsätter 1-årig utbildning i Kognitiv Beteendeterapi
Torsdag: Fortsätter 1-årig utbildning i Kognitiv Beteendeterapi
Fredag: Föreläser för Gröna Lunds personal, skriver lite på nästa bok
Lördag & Söndag: Ledig, fikar med föräldrar, rensar förrådet, går på hundmässa i Stockholm
I skrivande stund är det måndag kväll och jag ska natta yngsta dottern som sa så här när jag mötte henne i skolan idag: ”Åh, mamma så fantastiskt det är att vara med dig!”. Godis för mammaöron. Resten av kvällen blir det till att plugga i den här boken:
Ska ha läst hela till onsdag. Tjenare vad jag inte kommer hinna det. Men kanske om jag snor mig på…
Såg ni den här annonsen i DN i helgen?
Lite suddig bild men ni ser boken, och nu finns den alltså i e-bok för er som tycker att det är lättare att läsa på det sättet. Här kan den beställas, hos Dito. Kanske en bra julklapp?
Min älskling blev dunderöverraskad igår! Han fyllde år och trodde att vi skulle strosa lite på Söder och sen gå hem och laga middag till oss, men så var det inte alls. När vi kom till Mariatorget drog jag istället in honom på Rock’n'bowl för att bowla men innanför dörren stod ett helt gäng av hans kompisar som jag hade dragit ihop och sjöng för honom. Hans min i det ögonblicket är obeskrivlig…
Bowlingligan: Emelie, Sarah, Hayden, Jonas, Ola, Marie-Louise, jag, Stefan och sittandes Dinah, Michelle och Amanda.
Men kvällen slutade inte där utan när vi var klara promenerade vi vidare till Folkoperans restaurang, där vi åt mat som var så god, så god att jag verkligen kan rekommendera er att gå dit.
Jonas gör såklart knasmin. Sån är han. Min efterrätt var särdeles god; pärontarte med vispgrädde och kolasås. Mums.
Restaurangen och baren drivs av min kompis Henrik Asarnoj, honom har jag känt sen jag var 14 år nånting, men fått kontakt med nu igen efter en massa år, det känns roligt. Här har vi Henrik:
Sen promenerade vi vidare och alla gick till tunnelbanan, Jonas trodde att vi skulle hem men då vek vi av vid Hotell Rival istället där vi checkade in för natten.
Jag gillar speciella, unika saker med hotell, som att ena badrumsväggen är ett fönster som ni ser, eller att man får frottémorgonrockar och tofflor, eller att hotellet har ett eget cd- och filmbibliotek:
Imorse åt vi jättegod hotellfrukost med stans hittills bästa croissants, så nu kommer vi att vara mätta i en vecka tror jag.
Min fina J, 44 år och 1 dag. ”Det här var den bästa födelsedag jag nånsin haft” sa han. Det var han så värd!
Yourlife är ett helhetskoncept med både magasin, webb och event – mer djup och större drömmar. För dig som vill ha mer ut av livet. Yourlife är en tidning som fortsätter där andra slutar. Här på sajten yourlife.nu möter du de bästa bloggarna som delar med sig av sina liv.
