Cia Hoffman
Karin Björkegren Jones Publicerad 2011-12-11
Jag och Cia, gick på samma dagis i Norrviken. Vi var kära i samma kille. Sedan började vi i olika skolor, så en dag när jag gick i femman tror jag, gick jag förbi Cias fina hus på Brunkebergsåsen. Cia stod och krattade. Jag hade tråkigt och undrade om vi inte kunde göra nåt. Vi samlade ihop alla sniglar vi kunde hitta och startade en snigelklubb. 250 sniglar som vi namngav. En halv sommar höll vi på med vår snigelklubb. Även om det går månader och år mellan att vi ses, så är det som att vi alltid har vår egna klubb när vi ses. Samtal som aldrig slutar, och alltid en alldels egen underfundig humor. Cia kom in på läkarlinjen, men valde bort. Cia följer sitt hjärtas röst, alltid. Och jag tycker hon är så häftig, så modig. För det är modigt att inte gå den väg som förväntas av en, utan den man själv vill.

Namn: Cecilia Hoffman
Ålder: 47
Yrke: Verksamhets och personalansvarig på restaurang
Familj: Barnen Leon,16 år, Justine, 14 år och kärleken Tommie
Bor: Skanstull
Vad är meningen med livet?
- Tänker först naturvetenskapligt, sen länge har vi villat iväg från ekosystemet, antagit en destruktiv vaktmästarroll på jorden, tagit oss rätten att dirigera klotet mot ekologisk undergång i en hänsynslös jakt på pengar och makt.
Sen tänker jag filosofiskt, jorden är rund och vi är här för att lära oss det enkla, men det gör vi ju inte..
Du kan ingenting ta med dig när du går, vi hör orden, förstår innebörden men vägrar tro på det. Kan det vara för att vi är rädda för döden. Andra arter kanske inte är medvetna, men jo, sörjer inte elefanter sina vänner? Djur som ska avlivas avsöndrar adrenalin, de vet nog vad döden är.
De sparar ändå inte i aktier.
Känner du dig nöjd med hur ditt liv hittills utvecklats?
- Måste livet ha en mening? För mig är det en vacker slump att födas.
Kemiska processer bubblar puttrar fram livet, likväl som de förbrukar detsamma med tiden som flyter runt.
Har inte alltid tänkt så.
Funderade oerhört mycket på det som tonåring, ofta pratade vi vänner om det i timmar, meningen, som en gåta.
När sen livet med jobb och barn dundrade in undrade jag inte längre, fullt upptagen av ravioli, galonbyxor och borttappade vantar.
Nu när livsbruset stillat sig lite, undrar jag inte alls över livets mening.
Känner som jag var ett pappersark, med tiden nerklottrat av upplevelser, åkte in i pappersstrimlaren och klistrade ihop mig igen.
Har av olika anledningar övat på att befinna mig i nu, fann att där, i nuet var den plats där jag inte kände oro, utan även i de svartaste stunder kunde jag känna en bris av lycka.
Vilken är din livsfilosofi?
- Det kanske låter klyschigt och patetiskt men jag finner lyckan, som för mig är det närmaste uttrycket för mening, i att dofta på en tomatkvist, att få gå i snöblask, att ha en mjukmysig tröja.
Det har blivit enklare, med åren och de kriser, skilsmässa, döden, pengatrassel, som tvingade mig att stå ensam och barfota, där utan dojer känna att jag stod stadigt och ett leende groddade inuti mig.
Mina val i livet har jag gjort på instinkt och kärlek.
Inte alltid helt lyckat, men jag har gått min väg, och där jag är idag med mig själv skulle jag inte byta ut mot något.
Har aldrig sökt status genom någon sorts karriär bland jobb eller haft låtsasvänner för att främja intrycket av mig eller min inkomst.
Om du skulle ge en ung tjej ett råd, vad skulle det vara utifrån din egen erfarenhet av livet. Vad skulle det vara?
- Vad jag vill ge för råd till en ung tjej, jo, lita på vad du vill, att inte låta självutnämnda rektorer i livets skola trycka ner dig eller dina drömmar.
Gör det, eller i alla fall gå mot den riktning i livet du vill, inte vad någon annan vill åt dig, det kan de fan göra själva.
Det är inte vad man säger eller ger sken av som gills, det är hur man agerar. Du är vad du gör.
Att tillåta sig att göra fel, det blir fel ibland, man lär sig så, och var snäll mot dig.
Låt inte medias facit på hur en tjej ska se ut vara ditt facit, vet det är så himla svårt, tog mig till nu, jag är 47, att uppskatta min kropp på det vis jag gör.
Det är ju den kropp du har, ta hand om den, knåda den, gulla med den och säg den är fin, din farkost i livet.