När är jag för hård mot mig själv?
Var går gränsen mellan att vara ambitiös, disciplinerad och effektiv, och att vara för hård mot sig själv? frågade en läsare i förrgår.
Jag vill ge ett konkret svar men jag kan inte. För jag vet själv inte. Jag tycker den balansen är svår. Jag kämpar själv med den mycket. Saker som jag gör och kallar effektivitet och disciplin skakar mina vänner på huvudet åt. Säger åt mig att tagga ner. Att jag har för höga krav på mig själv.
Förut hörde jag det ofta. ofta.
Jag tror jag har blivit snällare mot mig själv. Men i långa ”snällhetsperioder” dyker min lilla djävel upp igen, ger mig dåligt samvete, säger att nu minsann har jag varit för snäll för länge och ifrågasätter var min drivkraft tagit vägen. Stressar mig. Säger åt mig att skärpa mig. Och ibland halkar jag dit igen. Börjar producera febrilt. Vässar disciplinen, ambitionen och köttar på. Tills jag inser att nu har det gått för långt åt andra hållet. Nu är jag för hård mot mig själv och det är dags att vara snäll igen.
Och så håller jag på.
Önskar jag kunde säga att jag kommit på ett sätt att hitta balansen, men sanningen är den att jag snirklar mig fram. Och det kanske är ok det också?
Jag känner igen mig i det du skriver, jag är nog sån att jag biter ihop, kämpar på, jobbar lite till – för man kan ju alltid göra mer och bättre. Jag tror att jag mest lutat åt att vara för hård mot mig själv, ställa extremt höga krav på det jag gör och rätt så höga krav på min omgivning också. Och sen gick jag på en ayurvedakonsultation strax före jul, där jag fick höra att jag är en typisk pitta och att det jag behöver är bland annat att prioritera vila före aktivitet (dvs planera in små vilopauser). Och under de två timmar jag var på konsultationen och några dagar efteråt så föll det ner ganska många poletter som jag nu försöker lära mig leva med. Jag insåg att jag inte hade tillåtit mig att vara trött på flera år (och jag har ändå två småbarn och sover därför rätt lite och ibland rätt dåligt) vilket gjorde att jag sov mig igenom halva julen. Så var vars och ens balans finns, det vet man nog bara själv om ens det! Själv försöker jag nu lära mig att acceptera att jag inte alltid kan ha det tempo jag vill och att det ibland kommer små hinder på vägen… Lycka till med snirklandet!