Multitasking gör dig trögare i huvudet.

Den senaste veckan har jag haft en fruktansvärd oreda. Jag hoppar från en jobbuppgift till en annan. Har hört att IQ nivån i snitt droppar med 10 poäng om du hoppar mellan mer än tio uppgifter per dag. För män droppar det 15 poäng och för kvinnor 5 poäng.

Den senaste veckan har jag känt mig som han på bilden. Jag pratar i telefon medan jag skriver ett mail. Skriver en lista och försöker prioritera dagens fokusområden medan jag käkar lunch. Gör allt på samma gång. Sjutton bollar i luften. Gör allt det jag inte ska göra. Allt som är emot mina principer.

Jag vet mycket väl att det är dags för en 80/20 analys (20% av det du gör står för 80% av resultaten). Jag borde göra analysen nu, helst igår.

Jag gör inte det. Jag gör exakt det jag inte ska göra, kör på. Bara kör, kör, kör. Och tänker att stundtals måste det vara ok att inte leva som man lär.

För även solen har sina fläckar.

Kom ihåg andras namn! För tusan.

Jag var med om en sak igår. Träffade en person som jag har föreläst tillsammans med för några månader sedan. Mailade också denna person för några dagar sedan och blev Facebook vänner. Dagen efter att vi godkänt varandras ”Friend Request” sprang vi på varandra på ett event.

Jag högg tag i personen, sa hej och log. Fick en härlig kram tillbaks. So far so good.

- Vilken slump att vi träffade just idag, hur är det? sa jag.
- Ja eller hur, svarade personen och såg lite förbryllad ut.
- Marlena, sa jag hjälpsamt och fortsatte:
- Vi föreläste ihop på X eventet , jag mailade dig och så blev vi Facebook vänner igår.
- Jaaaaa! Just det.

Redan där tyckte jag det var lite dåligt. Fast jag orkade inte bry mig och hade ändå förståelse. Det är rätt mycket kring juletider och man kan ju inte alltid komma ihåg alla, även om jag själv mycket väl kom ihåg personen. Nu var ju allting utrett i alla fall. Trodde jag.

Vi tog mat. Sedan kom denna kommentar:

- Så, hur känner du person X?
- Det gör jag inte, sa jag förvirrat.
- Men mailade jag inte dig om det igår?
- Nej. Jag heter Marlena och vi blev Facebook vänner igår. Vi träffades på X  eventet och jag mailade dig angående X,Y;Z igår.
- Aah. Förlåt. Mycket just nu.

Fast saken är den, att det finns inga bra ursäkter i det läget. Jag tänker på boken jag läste i somras, How to win friends and influence people och hur mycket Dale Carnegie poängterade vikten av bland annat att ”Remember that a person’s name is to that person the sweetest and most important sound in any language”, ”Become genuinely interested in other people” och ”Make the other person feel important – and do it sincerely”. Inget av det hände igår.

Och igår förstod jag också varför det är så viktigt. Och varför du ska anstränga dig att lägga andra personers namn på minnet.

Blir förtvivlad.

Jag läste idag Niklas Orrenius artikel Hur blir man en människa i hatarens ögon. Det brast för mig. Hat gör mig alltid förtvivlad.

Och sedan tänker jag att det är bra. Inget av det som står i artikeln såklart, det finns inget bra med hat. Men det är bra att jag blir berörd, att något griper tag i mitt hjärta och vrider om. Får tårar att rinna. Påminner att sådant här vill jag inte acceptera. Jag vill inte att människor ska känna så. Uppleva det han beskriver. I mitt land. I deras land. I vårt land.

Det är bra att även kunna se det mindre vackra. Inte blunda för det och låtsas som det inte finns. Kunna se både gott och ont. Se hela sanningen. För det är först då du kan göra något åt det.

Entreprenörskap är inte för alla.

Har på morgonkvisten funderat på varför man ska vara entreprenör eftersom jag ville ha ett kapitel i boken som motiverar unga till att starta eget.

Slutsatsen är att jag skippar kapitlet. Det kan tyckas lite drastiskt men nu blir det så. För när jag försökte sätta mig ner och skriva det låste det sig. För att jag inte tycker att entreprenörskap är lösningen för alla.

Min utgångspunkt är att leva ett liv, baserat på medvetna val. Ett liv som gör dig lycklig. Där du kan vakna varje morgon och vara förväntansfull inför dagen. Tacksam för att du har möjlighet att göra just det du gör. Och om du känner så ”fast” du är anställd så tycker jag att du är rätt ute. Varför ska jag då försöka motivera dig till att säga upp dig och starta eget?

Ser ingen som helst poäng med det.

Tips på likasinnade entreprenörer!

Jag letar förebilder till 100LAX boken. Vi vill ha bild och miniintervju på ca. fyra stycken entreprenörer som jobbar lite som vi. Med passiv och relativ inkomst i fokus. Helt enkelt personer som inte stämmer in i den stereotypa bilden av entreprenörskap och som det går alldeles utmärkt för ändå.

Jag vill helst ha två tjejer och två killar med bredd så att så många som möjligt kan känna igen sig och bli inspirerade till att våga starta eget och leva ett liv på sina egna villkor.

Tipsa mig! Är du själv en sådan entreprenör eller känner du någon som inspirerar dig? Maila mig marlena@100lax.se. Det är brådis så gör det nu! Allt ska vara färdigtryckt i mitten av januari.

Ta beslut!

Två ord sammanfattar gårdagens fira-middag: Ta beslut. Allt vi firade kokades ner till dessa två ord.

Att våga ta beslut tror jag också är en av de viktigaste framgångsfaktorerna i entreprenörskap och livet i stort. Att vela är oproduktivt, förlamande och energikrävande. Att ta beslut är motsatsen.

Jag drar det till och med så långt att jag nu säger något provocerande: Jag tror att det viktiga är att ta beslut och inte vilket beslut du tar.

Skillnaden mellan olika beslut står sällan i proportion till skillnaden i resultat. Du vet dessutom inte vilket beslut som är rätt. Det är något som kommer att visa sig. Och som vi konstaterade igår, ett beslut som är 51 % rätt är bättre än inget beslut alls.

Om att inte falla för frestelser

Jag ska sluta som chefredaktör för Entreprenör24. Jag gav det fyra veckor och det har varit sjukt kul och lärorikt. Så varför tar jag då mitt pick och pack när jag trivs?

För att det inte tar mig i rätt riktning. Det är en frestelse. Det tar mig åt journalisthållet och även om jag gillar att skriva så är inte nyhetsjournalistik rätt väg för mig. Jag har andra planer, andra drömmar och att skriva nyheter är ett sidospår som leder mig lite åt fel håll. Jag vet det men har ignorerat det. För jag tyckte det lät för spännande för att säga nej.

Så nu har jag provat. Resultatet blev att jag föll för frestelsen och tappade fokus på mina egna projekt. Var inte lika driven i dem, började skjuta upp saker, tappade några bollar. Fast rätt få bollar eftersom jag för första gången sedan jag sade upp mig satte in kvällar och helger för att inte tappa saker mellan stolarna.

Därför har jag valt att kliva åt sidan. För att inte tappa drivet och farten mot mina egna mål.

Skrivkramp

Sitter med 100LAX boken, som inte ska heta 100LAX boken och har skrivkramp. Har skjutit upp detta hela veckan med anledning att ”jag behöver ha bockat av mina andra to-dos för att kunna fokusera helt och vara kreativ i mitt skrivande”.

Bullshit.

1) Det är en ursäkt för att jag inte vet var jag ska börja
2) Du ska alltid göra det viktigaste först, resten löser sig

Så nu sitter jag här och våndas. Jag har möjligheten att kort och koncist sammanfatta min syn på entreprenörskap och livet i stort och sprida det till 10.000 ungdomar. Ge dem ett nytt perspektiv som de kan avfärda eller ta till sig. Inspirera.

Jag har prestationsångest som heter duga.

Jag tittar på texten och ser bara ord. Vad vill jag säga? Vad är kärnan i allt jag snackar om och står för? Kan någon vänlig själ sammanfatta det åt mig? Tack.

Urblåst i huvudet men lycklig

Idag vaknade jag och kände pirr i magen. Jag skulle iväg på jobbworkshop, men såg det inte som jobb. Jag var så peppad att diskutera frågorna att jag vaknade full med förväntan. Innan väckarklockan ringde. Och då kan det tilläggas att det aldrig händer.

Hursom, det som skulle stötas och blötas idag var varför en skola i förorten tappar elever trots att de är kanonbra. Urduktiga lärare, bra studieresultat, bra samarbeten, tydlig profilering, nöjda elever etc. På pappret en mönsterskola. I praktiken inte det goda rykte den förtjänar. Vilket resulterat i att elevantalet minskar vilket i sin tur riskerar att leda till färre resurser för skolan. Ett riktigt moment 22.

Workshopen gick ut på att problemdefiniera och nysta i vilka krafter som var roten till situationen. Att försöka bena ut vad som var vad i en väldigt komplex fråga och vad man kunde göra för att vända trenden. Rummet ångade av olika erfarenheter och specialistkompetens. Själv var jag ditkallad som varumärkesstrateg för att ge mitt perspektiv.

Vi löste nog inte allt där och då, men det kändes som vi tog något steg på vägen. Framförallt kändes det meningsfullt. Så jag är helt urblåst i huvudet efter dagen, men väldigt lycklig över att jag får borra ner i sådana frågor. På arbetstid.

Jag är en mötesfascist

Bläddrade i Tim Ferriss bok igår igen och hamnade på sidan om tidstjuvar. Alltså de saker han menar du kan stryka i din arbetsdag som har få eller inga konsekvenser.

Jag fastnade särskilt för två av hans tips på hur du dödar tidstjuvarna.

Det första var att begränsa e-mail eftersom det orsaker fler avbrott än nästan något annat under din arbetsdag. Istället förespråkar han att du stänger ner din mailbox och checkar mailen max två gånger om dagen, helst bara en. Klockan 12 och klockan 16 är bäst menar han och understryker att du aldrig ska kolla mailen innan 11 utan fokusera förmiddagen på att göra dina prio1 saker.

Kan inte direkt påstå att jag är där än, även om jag tycker det låter smart.

Det andra var att bli en mötesfascist. I nio fall av tio är möten onödiga enligt Tim eftersom de oftast är ineffektiva. Han listade några tips på hur du effektiviserar möten, om du inte kan undvika dem helt. När jag läste hans tips (se nedan), insåg jag att jag faktiskt gör detta.

Jag är alltså en mötesfascist.

Tim Ferriss mötestips

1. Bestäm dig för att interagera med andra människor via i första hand mail, i andra hand telefonsamtal och i tredje hand möten. Om någon föreslår ett möte, be dem att maila dig istället och använd sedan telefonsamtal som reserv.
2. Svara på telefonmeddelanden via mail istället. Det lär folk att vara korta och koncisa. Hjälp dem att utveckla den vanan så sparar du deras tid och din.
3. Möten ska bara hållas för att ta ett beslut om en specifik situation, inte för att definiera själva problemet. Om personer ber om en mötestid för att diskutera något, be dem att maila syftet med mötet och en agenda. I 90 % av fallen kan du undvika mötet helt genom att svara på frågorna via mail.
4. Håll möten till 30 minuter, om du inte kan undvika dem. Om problemet är väldefinerat innan bör beslut inte ta mer än 30 minuter.