Börjar känna nerverna inför Tjejmilen. Jag har ju tänkt att ”äsch, det är ju bara en mil” men nu börjar tävlingsmänniskan i mig vakna till liv och jag inser ju att jag inte alls är i den formen jag borde vara. Vad är det med mig och lopp? Inför Stockholm Marathon hade jag höftproblem och kunde inte träna som jag borde och nu har jag haft knät som strulat sen i juli så att jag återigen hamnat på efterkälken med träningen. Sprang en mil i morse på timmen och det var tungt. Knät kändes dock ok efteråt. Gjorde mina sanslöst genomtråkiga knä-rehab-övningar också annars lär jag få pisk av både mitt knä och Benknäckar-Jossan. Sprang även 4 kilometer igår kväll, det var tänkt att bli en mil men eftersom jag hetsat runt på TV-seminarium hela dagen (plus inspelning med TV4 Sporten och Mari Jungstedt inför Tjejmilen som ska sändas på söndag) så hade jag inte fått i mig någon lunch och T hade samma status. Vi segnade helt enkelt ner halvvägs på vår runda och fick ta taxi tillbaka på grund av blodsockerfall och svimingskänslor. Helt perfekt form inför ett lopp som ni hör. Jo, till råga på allt så var jag oerhört kaxig i det här TV4-reportaget och sa att mitt mål var att slå Martina Haag i tid eftersom jag var snabbare än henne när vi sprang Tjurruset förra året. Varför skulle jag säga så? Bra idé Moa. Bra idé. NOT. Jag är verkligen en jubelidiot. Hoppas dom klipper bort det och att Martina inte läser det här. Har jag tur klarar jag mig runt Tjejmilen på timmen. Hm, dessutom har jag lite ont i halsen. Tävlingsnerver igen?

Och här Herngren görandes tråkig rehab-övning för knät.

Nu: Skriva ikapp artiklar jag ligger efter med och sen möte i TV-fabriken!

Idag samlas hela tv-branschen på ett jättestort seminarium för att förkovra sig och snacka tv-tugg på hotell Rival i Stockholm. Just nu på scenen för att berätta om sina framgångar i Hollywood: Filip Hammar.

känns det som idag när sista stora kanal-pitchen var avklarad nu på morgonen. Idag tror jag banne mig att jag ska gå från jobbet (tidigt) och tröstshoppa ett par höstskor för allt hårt jobb. Jag tänker också trösta mig själv med att springa ikväll vilket det känns som en evighet sen jag gjorde. I alla fall en dryg vecka. Det ska bli mycket spännnande att se hur det känns i kroppen efter att ha vilat så länge nu och om det har hjälpt knät. Idag är det bara FYRA dagar kvar till Tjejmilen och jag misstänker att jag inte kommer att göra mitt bästa lopp någonsin med tanke på träningsfrekvensen (å andra sidan så har jag ju bara sprungit två lopp). Dessutom så är det endast TJUGOFYRA dagar kvar till Lidingöloppet när jag ska kuta 3 mil terräng. Känns som om jag får börja träna lite mer och jobba lite mindre va?

Ps: Idag börjar Mia Skäringer blogga på Yourlife – hurra för det!

Idag ska jag suga tag i inte mindre än två stora pitcher och igår jobbade vi sent för att få klart det sista. Snart är jag ute ur tunneln igen och återgår till mer normalt bloggande och jobbande förhoppningsvis.

Hade även tänkt springa en runda igår men det sprack pga sent jobb. Har nu inte sprungit på en vecka och känner mig mäkta frustrerad och lite lätt orolig inför Tjejmilen. On the good side – mitt knä får vila utav bara helvete.

Nu: Till tidigt morgonmöte!

ett av impulsköpen från i lördags: FRODO! Som nu visserligen har bytt namn till Sam efter att redan ha bytt namn ett par gånger innan dess. Han är i alla fall väldigt söt och låter gulligt.

Denna vecka: Lika mycket jobb som förra och dessutom ladda för Tjejmilen på söndag med mina härliga författarkompisar (Katerina Janouch, Mia Törnblom, Mari Jungstedt, Emma Hamberg, Martina Haag och Denise Rudberg mfl). Jag har vilat ytterligare ett par dagar från att springa eftersom Benknäckar-Josefin upptäckte att menisken på höger knä fortfarande är irriterad och jag måste lära mig att lyssna bättre på kroppen om det inte ska förvärras. Har dessutom slarvat med mina rehab-övningar och fick strikta instruktioner om att göra dom regelbundet.

Nu: Moppepremiär till tv-fabriken!

Vet inte om jag jobbat lite för mycket men idag impulsköpte jag tre marsvin (visserligen inte alla till mig) och en moppe. Inte helt friskt kanske. Särskilt som jag lovat mig själv att det fick vara slut med husdjur sedan kaninen dog för ett par månader sen.  Men istället har nu helt oplanerat och karaktärslöst en Frodo, en Kiwi och en Gurkan flyttat in med lurvig päls. Dock älskar jag att ha moppe och har tröttnat på den sega bussen som tar ungefär en timme till tv-fabriken fram och tillbaka varje dag. Nu är det slut på det. Förra gången jag hade moppe var för tio år sedan lite drygt, en röd Ciao som var helt fantastisk. Freedom.

Den här finingen är också röd.

Johanna efterlyste en springspellista och här är några av mina favvolåtar att kuta till.

Go West – Petshop boys

Tour De France – Kraftwerk

They don´t care about us – Michael Jackson

Jam – Michael Jackson

Shining Light – Annie Lennox

Shocadelica – Prince

Open Sesame – Leila K

Femot – Robyn

Cry when you get older – Robyn

One of us is gonna die young – The Ark

Hey Kwanongoma – The Ark

2000 Light years of darkness – The Ark

Give it 2 Me – Madonna

Ray of Light – Madonna

Keep on walking – Salem Al Fakir

En synnerligen stressig dag blev det idag med pitch i morse på TV3 där vi presenterade ett gäng programförslag. Vi steppade loss på scen och gjorde vårt bästa och sen ilade vi tillbaka till tv-fabriken för att fortsätta knäcka nya idéer som ska presenteras för andra kanaler inom en mycket snar framtid.

Efteråt var jag ungefär lika trött som jag ser ut på den här bilden när jag la mig ner i soffan och kände mig slut som människa. Eller i alla fall slut som idéspruta.

Och här mina kära kollegor och chefer Jakob och Anette som även dom var tämligen slut som människor och idésprutor men ändå tappert kämpade på.

Hade hoppats att hinna till IF Linnéa löpträning (mitt mål i höst är att komma i gång och träna med dom förutom regelbunden NMT-träning) med MarathonMia som coach men det sket sig förstås och istället åkte jag hem till familjen med sushi-take away och frilansjobb på kvällens agenda. Vem har tid att sova? Jag deppar över att jag inte hann träna men försöker tänka att det är bra för mitt knä. Tidigt imorgon bitti står Benknäckar-Josefin på schemat innan jag hastar tillbaka till den brinnande tv-fabriken.

På plussidan just nu: Sonen stortrivs i nya skolan och jag har inte ont i knät efter löprundan i tisdags!

Igår var det premiär på panelen i SVT Gomorron Sverige. Dock var min gamle vapendragare Ingvar Storm på annat håll och jag pratade istället med populärhistorikern Peter Liliiehök om det kommande valet. Kul trots mitt obefintliga intresse för politik. Med på bild även programledaren Linda Nyberg som även är en god vän till mig.

Resten av dagen förflöt i frustration på alla håll och kanter och när jag kom hem drog jag på mig löparstassen och stack ut och sprang. En mils rage-running på under timmen och efteråt var jag en ny människa. Otroligt vad lite kuta kan göra. Bättre än all terapi i världen.

Och gissa vem jag träffade på igår på det eminenta Yourlife-eventet? Om inte den här mannen.

Just det – Jonas Leijonhufvud – försökskanin nummer 2 som liksom jag bestämde sig för att offentligt förnedras i DN Söndag och gå ner överflödliga kilon. Jonas kutade också maran och vi började förstås nörda loss om löpning och fettprocent.

Nu: SVT och Gomorron Sverige!

Med snigelbussen till tv-fabriken. Denna vecka och nästa har vi så kallade ”pitchar” – då vi går upp till tv-kanalerna och presenterar och försöker sälja in våra idéer. Pitcherna brukar föregås av mycket jobb för att få allt så bra som möjligt in i det sista. Idag ska jag ägna åt att fila på texter till detta.

Söndagen blev det annat jobb och så sprang jag en mil. Kände mig i urdålig form men det var ändå skönt. Knät knorrade förstås och nu har jag fått lite tips på idrottsläkare av MarathonMia (tack!)

Idag epic moment när första numret av Yourlife lanseras! Jag har tjuvkikat och den är späckad med bra läsning. Också flera sidor med boktips från mig plus krönika.